Gud vad jobbigt det var, men minst lika roligt. Jag har verkligen saknat "tävling". Det finns nästan ingen bättre känsla än att ladda för match. Det kan jag verkligen sakna från mina 10 år av innebandy spelande. Men den känslan kommer tillbaka inför sånna här lopp. Och känslan att gå i mål är oslagbar.
Och loppet: det var relativt hög fart direkt för min del. Och runt 3 mil trodde jag att jag skulle dö, spy, svimma. Men så kom krafterna tillbaka.
Jag körde på 1 timme 50 min. Det är definitivt mitt rekord. Jag har i medel kört milen på 26 min förr och nu låg det på 22 min. Och då körde jag 5 mil nu. Annars kör jag oftast 2-3 mil.
Så nästa år måste vi köra några fler lopp. Den 2/6 är det Siljan runt. Det blir perfekt att träna för i vinter och vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar